Nu var det lange sedan det blev ett inlagg.
Det kanns i alla fall som att fyra veckor i Ghana ar alldeles nog. Aker hem om atta dagar, och det kanns bade sorgligt och skont. Kommer sakna alla underbara barn! Aven fast det ar sa kort tid, sa kanner man verkligen att man hjalper barnen. De behover nagon som bryr sig om dem.
I helgen har vi varit i vastra Ghana, dar vi bodde pa ett jattefint stalle pa stranden.
Vi at god mat, lag pa stranden och akte bat i en liten flod. Det var jatteharligt!
En dag forra veckan gick en liten tjej, Barbra ett och ett halvt ar, runt och grat med en blytung bloja. Da kom en tjej som jobbar har och slog henne. Assa... Det kan inte vara sa att hon grater for att hennes bloja ar fylld med otrevligheter? Jag gar sonder inombords nar jag ser sant.
Jag tror inte att man forstar dar hemma, hur illa det verkligen ar nar ett barn blir slaget. Man maste se det for att kunna ta det till sig. Och en kvall forra veckan blev det for mycket for mig!
En av dem som jobbar pa barnhemmet slog en pojke sa att han borjade grata. Pojken grat sa han knappt kunde andas. Da gick jag och skallde ut mannen som slagit honom, och de andra vuxna runt omkring. Jag var helt galen. Pa natten dromde jag att mannen skulle komma in och morda mig, for att han blivit sa arg. Hahaha!
Efter incidenten gick vi och pratade med varan vardmamma och sa att vi inte ville stanna kvar om vi ser att de slar barnen mer. Det accepterade hon. Sa det kanns bra.
Men det var lugnt med mannen som slog pojken i alla fall. Han ville inte doda mig. Haha. Jag bad om ursakt for att jag skrek, och forklarade att jag gjorde det for att jag hallt alla kanslor inom mig, och inte pratat med dem om det.
Igar var det forsta advent. Sa jag och Linnea at pepparkaor, tande ett ljus (elljus, hahaha), drack juice och spelade yatzy. Lite julkansla var det i alla fall.
Nu har vi bara fyra dagar kvar pa barnhemmet. Sen aker vi till Accra och spenderar de sista dagarna dar. Tiden har verkligen gatt jattefort. Och man kan inte riktigt saga vad man lart sig har. Det enda som gara tt satta ord pa ar att man uppskattar allt SA mycket mer nu an innan. Nagot sa sjalvklart som en toalett kan vara en gudagava har i Ghana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar