2011-12-02

Ghana, dag 23-26


Nu var det dags for en uppdatering igen. For nagra dagar sedan gav vi barnen leksaker. Det var kaos. Men de blev glada i alla fall, och de ar huvudsaken.
Vi har hunnit med att ta Babrah till sjukhuset ocksa. Nar vi kom dit sa satt 50 svarta manniskor och bara glodde pa oss. Forst fick vi lamna in Barbrahs ID-kort, som visade at thon har forsakring. Sen fick vi sitta och vanta. De tog in och vagde henne. Efter det blev vi skickade till ytterligare ett rum, dar de skrev I hennes  journal. Sen blev vi skickade till labbet for att ta blodprover. Och for er som undrar, sa ser labben har VALDIGT annorlunda ut. Har ar labben tva stolar, ett bord och ett skynke av tyg, som skiljer patienten fran de andra. Efter yttreligare en stunds vantan sa fick vi konstaterat att Barbrah har Malaria, med en hog niva parasiter I blodet. Hon fick medicin, och dessutom nagot kosttillskott som skulle hjalpa henne ta upp vitaminer fran maten, (da hon vager som en atta manader gammal bebis. Hon ar for ovrigt 21 manader). Det hela gick pa 50 pesewas, vilket ar ca 2,5 svenska kronor. Tror inte riktigt pa att de inte har rad att ta barnen till sjukhuset…
Sen har vi hunnit med att folja med nagra av barnen pa halsoundersokning. Det ar ocksa valdigt annorlunda har. De hangde upp de minsta barnen i en tygpase pa en vag i ett trad. Inte riktigt som I Sverige, med andra ord. Forrasten! Nar vi gick till halsokontrollen gick vi forbi en pojke och hans mamma. Pojken sag oss, slappte allt han holl I och sprang gratande till sin mamma. Det kom fram sen att pojken blev radd for att han trodde att jag och Linnea var spoken. Kan tyckas vara lite komiskt. Men just da kande jag mig bara diskriminerad.
Det kanns som att de ar ganska rasistiska har. Nar jag kom hit ville jag genast aka hit igen. Men nu kanns det inte lika charmigt langre. Om 40 ar kan jag tanka mig att aka tillbaka igen. Det ar ungefar da de kommer vara pa samma sociala niva som en sjalv. Fan vad elak jag kanner mig nu.
Men man kan ju inte annat an att vara manniska.
Har kant mig valdigt negativ de senaste dagarna. Mitt talamod har natt rekordlaga nivaer. Men jag skyller lite pa varmen, och den naringsfattiga maten. Kande for nagon dag sedan att jag verkligen ville hem. Har man 7 ungar I knaet hela tiden, och 5 till som vill leka samtidigt sa tar det extremt mycket pa psyket. Drommer dessutom helt sjuka grejer, p ga. Malariatabletterna. Folk som dor, och massa hemskheter.
Igar eftermiddag malade vi med barnen. Det var ocksa kaos. Haha. Allt ar kaos har.
Lite senare blev vi bjudna pa gin I pase. BARA 42%, som de sa. De dricker allt pa pase har. Vatten, lunch, sprit. Helt galet.
Eftersom det var varan sista kvall pa Weep not child, sa fick vi en traditionell matratt. Nagon soppa med ris-klet och ko-ben. Inte min favorit. Haha.

Idag var vi tvungna att saga hej da till barnen. Det kanns konstigt. Kommer sakna dem jattemycket.
De sista dagarna ska vi spendera I Accra. Vi ska ga pa marknad och aka till stranden.

God bless you, okay!? (Som de sager har I Ghana)
BYE BYE!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar