Ghana, dag 27

Jag kanner att det forra inlagget blev valdigt negativt. Sa nu blir det ett lite gladare sadant.
Jag skrev att barnen ar valdigt pafrestande. Men de ar sa bra pa andra satt ocksa. Det man ger till dem far man igen till tusen! Det kan vara hur mysigt som helst nar ett litet barn kryper upp i ens kna. Jag har aldrig, under mitt 20-ariga liv kannt mig sa alskad och omtyckt som under veckorna har i Ghana. Jag angrar inte for en sekund att jag akte hit. Det hela har varit en upplevelse som inte gar att beskriva i ord. Jag tror att allt kommer efterat.

Idag akte vi till Kokrobite beach. Jag fick ett sms av Amanda, som skrev att det snoade hemma. Jag kikade upp pa palmen ovanfor mitt huvud och njot av varmen, som vi snart ska lamna bakom oss. Det kanns sa konstigt. Att lamna Ghana och komma hem till landet lagom. Dar bussarna gar regelbundet, alla ar i tid och dar man har rutiner i vardagen.
Men det ar klart... Langtar jag tillbaka till Ghana-tiden sa ar det ju bara att hoppa pa ett sj-tag och bara vara sen. Liksom.